Hej, å sorry för att ja har vari så oaktiv! Men de e bara de, att ja int orkar skriva me dehär tangentborde, å dessutom kan ja int sätta bilder hit. Men December har alltså vari full av trevliga saker, juliga ofcourse. Ja va på sönda å se på New Moon me Antånia, å igår va de Dagsverke plus nattkyrka. Allt har vari julit å kiva. JA VILL TACKA Antånia fö hennes juuuvliga julklapp, nämligen en pärla ti mitt Thomas Sabo armband, heelt juuvlit! <3 Dessutom ska vi int glömma dom supergoda lussebullana som hon baka! Superglaad! Tack!
Ida åker mamma, mina faddrar och jag ti mommo för att fira julen. Före de ska ja ännu baka julbröd å packa, så borde kanske klä på mig å sånt..
Ja får btw en miniläppäre me nettiyhteys me ti mommo, så kanske man hör av mej sen.. ;)
tisdag 22 december 2009
lördag 5 december 2009
Hejj
Varning, dehär e rent ett känslomässigt inlägg, inget om mina dagar å sånt.
Titta alltså på gamla bilder från mammas data. Här finns bilder ända sen 2004 tror ja. Under den tiden har de alltså hänt alltmöjlit. Sen börja ja se på bilder av pappa då han hadde sin cancer, tiden före han dog alltså. Å sen börja tårana bara plötslit komma. Ja föstår de bara int. Alltså föstås ja längar efter honom som bara vad, men de e fö 5 år sen han dog. E de ens normalt att ännu också gråta efter honom? Int börjar ja nu gråta varje gång man nämner honom eller så, de e rolit att tänka på tiderna me honom å så, men ibland får ja sånhäna konstiga attacker då ja bara blir jätte ledsen. Dom kommer färre och färre nuförtiden.
Att mista sin pappa e en av de värst sakena som kan hända till ett barn. Å sen måste de just hända till mej. Gissa bara hu många gånger ja har fråga varför just jag-frågan. Men kanske de bara e bra att då och då sörja över honom, kanske jag på de sätte int bara kör bort de från mitt medvetande å faktist går igenom de.
Dehär blev ganska deppit å så, men ja bara måste skriva mina tankar..
Ps. Ni mina kaverin som nu läser dehä bli int rädda å tänk att ni int kan tala om min pappa me mej, de e faktist int så! :)
Titta alltså på gamla bilder från mammas data. Här finns bilder ända sen 2004 tror ja. Under den tiden har de alltså hänt alltmöjlit. Sen börja ja se på bilder av pappa då han hadde sin cancer, tiden före han dog alltså. Å sen börja tårana bara plötslit komma. Ja föstår de bara int. Alltså föstås ja längar efter honom som bara vad, men de e fö 5 år sen han dog. E de ens normalt att ännu också gråta efter honom? Int börjar ja nu gråta varje gång man nämner honom eller så, de e rolit att tänka på tiderna me honom å så, men ibland får ja sånhäna konstiga attacker då ja bara blir jätte ledsen. Dom kommer färre och färre nuförtiden.
Att mista sin pappa e en av de värst sakena som kan hända till ett barn. Å sen måste de just hända till mej. Gissa bara hu många gånger ja har fråga varför just jag-frågan. Men kanske de bara e bra att då och då sörja över honom, kanske jag på de sätte int bara kör bort de från mitt medvetande å faktist går igenom de.
Dehär blev ganska deppit å så, men ja bara måste skriva mina tankar..
Ps. Ni mina kaverin som nu läser dehä bli int rädda å tänk att ni int kan tala om min pappa me mej, de e faktist int så! :)
onsdag 2 december 2009
I'm alive!
Japp, de har varit tyst här, men no can do. Min kovalevy är alltså helt råddig, så inget kant troligen sparas... De pisses me off! Iaf lär ja mig nu att spara allting på två ställen.
Sista prove imoron! Å på freda ska vi fira min födis, mina käraste kompisar har hitta på nån slags överraskning till mig, väntar otålit på de!
Har int lust att skriva nåt mycke me denhär datorn, tangentborde e så trögt att använda, så mer om allt när ja får min data tillbaka!
Sista prove imoron! Å på freda ska vi fira min födis, mina käraste kompisar har hitta på nån slags överraskning till mig, väntar otålit på de!
Har int lust att skriva nåt mycke me denhär datorn, tangentborde e så trögt att använda, så mer om allt när ja får min data tillbaka!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
